Tzan

Nu börjar det bli tröttsamt. Tröttsamt att vara sjuk. Jag är nu inne på min tredje vecka. Giv mig styrka... Efter helgen i Norrköping så började jag känna mig lite krasslig och ont i halsen och mycket riktigt så blev det så. Ont i halsen och hostan som hette duga. Det gick väl ganska bra att jobba, men sen till helgen var det bara vila som gällde, vilket inte hjälpte, så det blev att vara hemma några dagar. Ringde Vårdcentralen eftersom det inte hände någonting, varken bättre eller sämre. Men det enda de kunde göra var att säga; "Det kommer gå över" och sen skriva ut hostmedicin. Flaskan var stor och smakade inte kanelbulle om jag säger så, men den är snart slut. Känns som jag dricker den som saft ibland. Värst är det på kvällarna och nätterna och även denna helgen tänkte jag att jag skulle sova ut och sova bort det, men istället sov jag nästan ingenting istället. Sov en timme, hostade en halvtimme...och så höll det på. Life is good alltså... Jag hoppas verkligen på att det försvinner nu. Framförallt för att jag vill börja träna! Precis innan jag åkte på detta var jag och träffade min PT, vilket var första gången efter operationen. Ett riktigt tufft pass med nya övningar och tyngre vikter, men ett kul pass! Det blir ju helt annat när någon står jämte och säger; "En till, kom igen nu, det fixar du!" Då vill man ju inte direkt sluta:). Jag fick iaf ett nytt pass av honom som jag ska köra nu i ett antal veckor och lite andra utmaningar och jag hann ju tyvärr bara köra detta en gång innan jag blev sjuk. Men hoppas att nästa vecka är min vecka. Håll tummarna!