Tzan

Jobbat ikväll och ibland händer det faktiskt lite roliga saker på det där stället. En halvtimme innan stängningsdags kommer en medelålders man in och blir ganska överlycklig när han ser att jag har två stycken tårtor kvar; en snövit; grädde-choklad-maräng, dvs. en mycket god tårta & en prinsess, den tråkigaste av dom alla. Han väljer prinsessen. Detta fenomen slår aldrig fel. Det här va dock inte poängen me denna historia, skit i tårtorna. Mannen och jag småpratar lite om väder och vind och allt sånt där. Kallprat kallar vi det helt enkelt. Till en början var det de iaf. Sen börjar han och berätta att han och hans fru varit förlovade i 30 år (!!!) och att han glömde bort denna dag, men att blommor och tårta borde(?) ju kompensera för det. Jag håller självklart med honom om detta, det är mitt jobb. Och att sälja tårtan. Vidare säger han; "Ja, där är du ju inte riktigt än!" Mannen syftar ju självklart på förlovning x 30 år. Jag sa: "Nä, det är jag inte." Jag tänkte: "Thank god."
Slutklämmen på hela denna roliga historia kommer när mannen ska betala och frågar mej följande: 

- Jobbar din mamma här?! (Med en mycket frågande blick)
- Nä, det gör hon inte,...hon är på Hemköp.
- Ahh...det var därifrån jag kände igen dej. Jag såg det på ögonen.

1 - 0 till mej & mamma.

Slutsats: Hade jag varit mannens fru och han nu glömt bort denna tydligen så viktiga dag och försökt att kompensera detta med en prinsesstårta, hade jag inte godtagit detta. Möjligtvis med en snövit. Men det är jag.

Btw...imon är det lördag och vi ska till Karlssons och "titta till det" lite=)...